natalie

Jag var 6 år när jag började rida. Redan som liten blev jag helt förtrollad av dessa fina djur med så stora hjärtan. Jag har ridit många hästar genom åren och haft många favoriter. Allt från Carito, Tigull, Dád och Sunny. Alla speciellt på sitt egna vis. Sunny var en häst på Västeråkra med ett trixigt temperament men vi passade verkligen bra ihop, ni anar inte vilken häftig känsla det var att vara en av de få som faktiskt kunde hantera henne.

Men idag har jag något som är ännu häftigare och det är känslan av att känna sig behövd. Jag behöver Chaplin och han behövde mig. Ingen av oss är något direkt proffs men vi testar oss fram. Inget ekipage ni kommer att se på någon tävlingsbanorna men inte heller några som ger upp. Jag hade kunnat ge upp första gångerna jag red honom på ängen, höll på att åka av flertal gånger p.ga. upprepade bockningar, men jag höll mig kvar. Lät inte några bockningar stoppa mig och det är jag glad för. Vi kommer inte att kunna hoppa en hel bana, för något hinder är alltid läskigt och inte heller att gå i piaff. Men vi har glädjen i det vi gör i alla fall, och det är jag glad för. Jag är glad för honom.