är gräset verkligen grönare på andra sidan?
Man tror att gräset alltid är grönare på andra sidan, jag är verkligen hopplös på just den punkten!
När jag satt i vikariepoolen önskade jag inget annat än att få heltid och att alltid veta att jag kommer jobba 40 h/vecka. Kollade med avundsjuka ögon på alla som jag vet hade den möjligheten jag inte fick från första början. Nu när jag har jobbat heltid i princip sen förra sommaren önskar jag att jag ibland kunde gå tillbaka till vikariepoolen där man själv bestämde när man kunde/ville jobba. Jag har så mycket jag vill göra och det enda som hindrar nu är bristen på tid vilket sucks. Men även om det ibland suger att inte kanske alltid kunna göra det man vill så är jag glad för att jag har ett jobb att gå till - ett jobb som jag trivs med. Det är otroligt viktigt och det har jag märkt mer och mer ju längre tiden går!
Jag hatar vintern och allt som har med den att göra! Kyla, minusgrader, tjocka kläder och halt överallt! Jag vill bo i ett land där det jämnt är varmt och skönt och man slipper tänka på så tråkiga grejer som tjocka jackor, mössor och vinterdäck! (inte för att jag så ofta brukar tänka på vinterdäck, men i alla fall). Där en sol alltid lyser och man tar dagen som den kommer - som mañana mañana. Men jag vet att när man väl hade flyttat till ett varmare klimat hade man saknat det här med att ha 4 tydliga årstider, att man verkligen känner hur det förändras! Man hade saknat snön på julen, de första solstrålarna på våren, hoppet om en finfin sommar, när löven blir gula och oranga! Man hade saknat familjen, vännerna, svensk mat och allt annat sånt.
Varför är det så egentligen? Att man alltid vill ha det man inte kan få. Är det för att man tror att det är så mycket pass bättre än det man har själv? Jag vet inte. Jag vet bara att jag för ett tag sen bestämde mig för att ta hand om det som betyder mest för mig och jag kämpar med det. Jag håller folk som tar energi från mig borta och försöker ta hand om alla mina nära och kära. Hålla kontakten med de som verkligen är bra för mig, ta hand om Twist & Chaplin och att dessutom ha det så kul som möjligt på kuppen. Man kan aldrig förutspå när det kommer hända något hemskt så det gäller att leva varje dag som det var den sista. Är ni med mig? :)
”dreams never break, they start and they end, and then they start again.
När jag satt i vikariepoolen önskade jag inget annat än att få heltid och att alltid veta att jag kommer jobba 40 h/vecka. Kollade med avundsjuka ögon på alla som jag vet hade den möjligheten jag inte fick från första början. Nu när jag har jobbat heltid i princip sen förra sommaren önskar jag att jag ibland kunde gå tillbaka till vikariepoolen där man själv bestämde när man kunde/ville jobba. Jag har så mycket jag vill göra och det enda som hindrar nu är bristen på tid vilket sucks. Men även om det ibland suger att inte kanske alltid kunna göra det man vill så är jag glad för att jag har ett jobb att gå till - ett jobb som jag trivs med. Det är otroligt viktigt och det har jag märkt mer och mer ju längre tiden går!
Jag hatar vintern och allt som har med den att göra! Kyla, minusgrader, tjocka kläder och halt överallt! Jag vill bo i ett land där det jämnt är varmt och skönt och man slipper tänka på så tråkiga grejer som tjocka jackor, mössor och vinterdäck! (inte för att jag så ofta brukar tänka på vinterdäck, men i alla fall). Där en sol alltid lyser och man tar dagen som den kommer - som mañana mañana. Men jag vet att när man väl hade flyttat till ett varmare klimat hade man saknat det här med att ha 4 tydliga årstider, att man verkligen känner hur det förändras! Man hade saknat snön på julen, de första solstrålarna på våren, hoppet om en finfin sommar, när löven blir gula och oranga! Man hade saknat familjen, vännerna, svensk mat och allt annat sånt.
Varför är det så egentligen? Att man alltid vill ha det man inte kan få. Är det för att man tror att det är så mycket pass bättre än det man har själv? Jag vet inte. Jag vet bara att jag för ett tag sen bestämde mig för att ta hand om det som betyder mest för mig och jag kämpar med det. Jag håller folk som tar energi från mig borta och försöker ta hand om alla mina nära och kära. Hålla kontakten med de som verkligen är bra för mig, ta hand om Twist & Chaplin och att dessutom ha det så kul som möjligt på kuppen. Man kan aldrig förutspå när det kommer hända något hemskt så det gäller att leva varje dag som det var den sista. Är ni med mig? :)
”dreams never break, they start and they end, and then they start again.
Kommentarer
Trackback
