jag sätter ner foten
Det är som om jag har spöken i huvudet, känns som om jag jobbar för mindre. Ställer upp precis när som, fixar grejer och så men att ingen riktigt bryr sig. Blir så trött på allt, som om inget är värt något. Som att jobba i onödan. Har gjort det allt för många gånger och förlorat folk på vägen som jag brytt mig mycket om. Det är slut på att vara dumsnäll, jag förlorar för mycket på det. Nu menar jag inte att jag skita i folk som står mig nära.. det är en skillnad på att ta hand om sina nära och kära & att vara dumsnäll. Är det så att du helt enkelt inte förtjänar att jag ställer upp för dig hoppas jag att jag har förståndet och modet att förstå det.
Någonstans måste man dra gränsen och jag har svårt att se vart jag ska rita den. Är nog en tavelkrita som används för gång på gång suddas gränsen ut. Jag gör samma fel hela tiden men är dum nog att inte se det. Hade det varit någon annan som gjort det hade jag märkt det direkt men mot mig själv är jag riktigt blåögd. Kanske lätt att hamna i gamla spår, får se det så. Kanske tyckte jag om det jag får tillbaka som bekräftelse, men det är absolut inte värt det. Man är ingen vän om man bara komer när man behöver hjälp. Man bryr sig, hör av sig och förstår sin vän. Man bryr sig inte om små bagateller utan finns där när den andra behöver. Har man sagt något, lovat något, så håller man det. Annars är man ingen vän, DET står jag fast vid.
Jag kanske inte är som starkast ikväll, imorn eller nästa vecka. Det kan ta tid för mig att kunna säga ifrån, att göra det som är bäst för mig. Men det kommer, var så säkra. Redan idag gjorde jag något som jag kanske inte hade gjort innan. Jag tog ett steg för mig, inte för någon annan. Visade vad jag tyckte och vart jag stod för någonstans. För någon annan kanske detta är en piss i atlanten men jag kom en bit. Ingen stor bit, men jag tog steget. Vad jag gjorde spelar ingen roll, det gör det bara för mig.
SISTA GÅNGEN NÅN KÖR ÖVER MIG.
Någonstans måste man dra gränsen och jag har svårt att se vart jag ska rita den. Är nog en tavelkrita som används för gång på gång suddas gränsen ut. Jag gör samma fel hela tiden men är dum nog att inte se det. Hade det varit någon annan som gjort det hade jag märkt det direkt men mot mig själv är jag riktigt blåögd. Kanske lätt att hamna i gamla spår, får se det så. Kanske tyckte jag om det jag får tillbaka som bekräftelse, men det är absolut inte värt det. Man är ingen vän om man bara komer när man behöver hjälp. Man bryr sig, hör av sig och förstår sin vän. Man bryr sig inte om små bagateller utan finns där när den andra behöver. Har man sagt något, lovat något, så håller man det. Annars är man ingen vän, DET står jag fast vid.
Jag kanske inte är som starkast ikväll, imorn eller nästa vecka. Det kan ta tid för mig att kunna säga ifrån, att göra det som är bäst för mig. Men det kommer, var så säkra. Redan idag gjorde jag något som jag kanske inte hade gjort innan. Jag tog ett steg för mig, inte för någon annan. Visade vad jag tyckte och vart jag stod för någonstans. För någon annan kanske detta är en piss i atlanten men jag kom en bit. Ingen stor bit, men jag tog steget. Vad jag gjorde spelar ingen roll, det gör det bara för mig.
SISTA GÅNGEN NÅN KÖR ÖVER MIG.
Kommentarer
Postat av: En annan Lena
Det är jättebra av dig att säga ifrån för din egen skull. Det är riktig styrka.
Och så vill jag skriva att jag tycker du är väldigt duktig på att skriva.
Postat av: natalie
Tack, lena! Kul att du tycker så!
Trackback
