mot den eviga vilan

Jag ska inte ljuga, det har varit en jobbig dag. En riktigt jobbig dag. Man tror att man är stark men såfort jag tog mitt första steg i kyrkan brast det. Kanske var då man riktigt förstod att man inte kommer träffa honom mer, aldrig någonsin. Jag tror alla försökte vara tappra och vara ett stöd för Birgit, trots att alla förlorat en som de tyckte väldigt mycket om.

Jag kommer sakna dig.



Flaggan var hissad

Birgit & jag ♥

Finaste Bengt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0