natalie

bland alla frågetecken tror jag faktiskt att det är en vardag jag söker. en riktig vardag fylld med rutiner, träning och glädje. detta jag håller på med nu funkar inte alls, blir alldeles för rastlös.

för en tid som bara går och aldrig kommer igen

lars winnerbäck han må vara mediaskydd men fyfan vilka texter den där karln kan skriva. man kan citera alla en livs skeden med hans musik och man mår så mycket bättre när man lyssnar på den. ingen musik man tröttnar på utan som man kommer kunna lyssna på hela livet. inte direkt som I know you want me som hängde med i några månader. men whatever, det var inte alls detta jag skulle skriva om.

det jag hade tänkt ta upp redan innan jag skrev är att jag vill ha något att göra. något att se fram emot, något att gruva inför. vill kunna träffa nya människor och även lära mig något på vägen. jag har svårt att hitta mig själv och det känns som om allt är utom räckhåll. väldigt  förvirrande och världens känns så stor! just därför kollar jag just nu på att jobba som volontär. nej, inga pengar tjänas men jag tror att man får ut så mycket mer. jag kommer bort härifrån och testar mina gränser, hjälper människor/djur som verkligen är utsatta och jag får träffa så många nya människor. man kan inte gå och vara hemmakär & förvänta att allt löser sig, ett bananskal kan man inte åka på hela livet. och då kanske man även kan se vad vår värld har att erbjuda och vad jag kan erbjuda världen. och då kanske man förstår hur bra man faktiskt har det!

så håll tummarna, när inget annat verkar gå som jag vill.

det är när såna här tankar tar över hjärnan som jag inte kan göra annat än att sakna soffan i bönan. nermysad med en varm choklad och nv3:an gjorde en glad i magen och så många skratt vi gav varann. så ikväll hade mina tjejer varit grymt uppskattade om de varit med mig. saknar er, ni vet precis vilka ni är ♥ trots mil ska vi klara det!