natalie

varför ska jag låtsas att allt är bra och varför tror jag att allt kommer att bli bra?

jag orkar inte säga till folk: "det blir väl bättre med tiden" för det gör jag till varje människa jag träffar. visst, jag gör inga stora insatser meeen jag känner mig så felplacerad. staden är fin, utbildningen bra och klassen jaa.. den finns där. men jag känner inget sug, ingen peppning, människorna tycks se in i en tunnel och jag har verkligen lust att göra något annat.

folk säger att jag är ung när jag är färdig med min utbildning och då åka ut på äventyr. 3 år är en lång tid och "förlora" ett år gör mig absolut ingenting då man fortfarande är ung. man har hela livet på sig att göra bra saker och böckerna lockar inte för fem öre.

visst jag har säkert spöken som härjar i hjärnan, men hur många andra lyssnar inte på sitt hjärta?

det är inte så att jag sitter här och tycker synd om mig själv utan tycker bara det är skönt att få skriva av mig. och om du då råkar läsa det är en annan femma'

jag hade behövt lite varma kramar från fina vänner just nu
ni är spridda lite runt om i Sverige, men mig som vän kommer ni alltid ha hur långt bort ni än är ♥