natalie

det är grått i kalmar idag och jag kan inte hjälpa det - men det sänker genast ens humör litegrann. för en vecka sen kom jag hem från turkiet och jag kan inte göra annat än att sakna det. det gör ont i hjärtat när man kollar ut ur datasalens fönster och ser att det regnar när man kan se esen framför sig som precis börjat jobba igen efter sin lilla siesta. där sitter han och bara myser och pratar med folk som faktiskt är intresserade av vad han säger.

men jag räknade lite luddigt ut under föreläsningen att det är ungefär 44 veckor tills vi åker igen och vi kan ju hoppas att det blir som elina sa: "tiden kommer rulla iväg så snabbt som tåget" jag litar på dig min vän.

annars är föreläsningarna ganska intressanta! allt handlar ju trots allt om det jag är intresserad av. och idag satte jag mig med turismekonomerna som började i våras och de är sååå trevliga. och när tiden går sakta kan man räkna med ett peppande sms av elina jannie och nanna :) tur jag har er.

nej nu är det dags att sätta sig i salen igen, ska gå igenom fotona vi tog i måndags för att identifiera oss själva och så att anneli kan lära sig våra namn. vi är ju trots allt 83 personer och tillsammans med turismekonomerna är vi 113 personer. det är helt sjukt! det jag inte fattar är hur 113 personer kan vara tysta så länge när inte ens mitt kära nv3 kunde det?

naaats, monkey buisness