den evigt viskande vinden
jag lyssnar på winnerbäck, winnerbäck kan lösa allt känns det som just nu. han har alltid rätt svar och sjunger rätt in i hjärtat. jag längtar till 22 november då jag står där med besti och sjunger med i alla låtar, det kommer bli en perfekt söndag!
för detta som går omkring just nu i hjärnan går alldeles för fort och jag blir inte klok på någonting. jag har höga toppar och låga dalar och allt där emellan är ett blurr. jag vill inte vara så pass osäker och utlämnad, det vill jag inte. jag vill ha det där leendet i ansiktet och skrattet i maggropen. jag vill vara nära alla jag tycker om och ha chans att träffa dem så ofta jag kan.
det känns som om jag missar allt det roliga och allt är mitt egna fel. man ska inte hålla benhårt i något eller vara osocial. jag är inte den som första dagen ställer till med cirkus och bjuder på mig själv. det tar ett tag att komma in och jag hoppas att jag med får känna på värmen och gemenskapen gruppen genererar. samtidigt vet jag ju inte om det är något att eftersträva, men så många kan väl inte ha fel?
det är såna här dagar det är skönt att komma hem, för nu är jag hemma. komma hit och gosa ner sig i soffan, mya med twister och umgås med mamma & niclas. det är även helt underbart att umgås med fina vänner som jag har gjort hela helgen och det betyder så mycket! ni anar verkligen inte hur det lyfter upp mig. att gå en hel vecka och vänta på att få träffa er är helt klart värt. sen var det några små hjärtegryn som tyvärr inte kunde närvara. saknaden skaver, varför bor alla så långt bort? jag ska börja luffa runt i Sverige och hämta hem alla.
men livet är ju som sagt inte svart eller vitt, utan ibland skiftar det i grått också. alla möter man med - och motgångar och försöker ta oss igenom dom. alla är någon gång helt förvirrade och har ingen aning om vad man ska göra i livet och det gör att man blir mer hoppfull för alla hamnar vi där. men då finns det folk som stödjer en och försöker att ge en bra tips även om det ibland kan vara svårt. jag har några sådana guldklimpar och ni vet minsann vilka ni är ♥
inte blev min lite förvirrade kväll sämre av att lilla söta smartis skickar ett sms och svarar på det mejl jag skickade ut till folk för ett tag sen som står mig nära. vad jag saknar dig lille sebbe
nu blir det glass med hemmagjord chokladsås, gossip girl & one tree hill
nästa söndag får ni ett till väldigt konstigt inlägg om mina insnurrade tankar
nats
för detta som går omkring just nu i hjärnan går alldeles för fort och jag blir inte klok på någonting. jag har höga toppar och låga dalar och allt där emellan är ett blurr. jag vill inte vara så pass osäker och utlämnad, det vill jag inte. jag vill ha det där leendet i ansiktet och skrattet i maggropen. jag vill vara nära alla jag tycker om och ha chans att träffa dem så ofta jag kan.
det känns som om jag missar allt det roliga och allt är mitt egna fel. man ska inte hålla benhårt i något eller vara osocial. jag är inte den som första dagen ställer till med cirkus och bjuder på mig själv. det tar ett tag att komma in och jag hoppas att jag med får känna på värmen och gemenskapen gruppen genererar. samtidigt vet jag ju inte om det är något att eftersträva, men så många kan väl inte ha fel?
det är såna här dagar det är skönt att komma hem, för nu är jag hemma. komma hit och gosa ner sig i soffan, mya med twister och umgås med mamma & niclas. det är även helt underbart att umgås med fina vänner som jag har gjort hela helgen och det betyder så mycket! ni anar verkligen inte hur det lyfter upp mig. att gå en hel vecka och vänta på att få träffa er är helt klart värt. sen var det några små hjärtegryn som tyvärr inte kunde närvara. saknaden skaver, varför bor alla så långt bort? jag ska börja luffa runt i Sverige och hämta hem alla.
men livet är ju som sagt inte svart eller vitt, utan ibland skiftar det i grått också. alla möter man med - och motgångar och försöker ta oss igenom dom. alla är någon gång helt förvirrade och har ingen aning om vad man ska göra i livet och det gör att man blir mer hoppfull för alla hamnar vi där. men då finns det folk som stödjer en och försöker att ge en bra tips även om det ibland kan vara svårt. jag har några sådana guldklimpar och ni vet minsann vilka ni är ♥
inte blev min lite förvirrade kväll sämre av att lilla söta smartis skickar ett sms och svarar på det mejl jag skickade ut till folk för ett tag sen som står mig nära. vad jag saknar dig lille sebbe
nu blir det glass med hemmagjord chokladsås, gossip girl & one tree hill
nästa söndag får ni ett till väldigt konstigt inlägg om mina insnurrade tankar
nats
Kommentarer
Trackback
