bit för bit
jag tänker inte acceptera att bli så ignorerad fast jag inte blir ignorerad. ja, det lät komplicerat men det är svårt att förklara. aldrig svassa för någon även om det kanske skulle vara värt att. jag blir så trött på att man jämnt blir olika behandlad av människor, vilket gör det svårt för mig att bedöma hur jag ska beté mig tillbaka. då jag har hört att jag tydligen är en människokännare känner jag mig vilsnare än vanligt och har ingen aning om hur jag ska ta folk längre och vilka som är värda att satsa på. då vänner inte växer på träd får man vara försiktig med vad man gör.
fick en sån lustig känsla när jag åkte förbi pantis och lilla lägenheten igår. det är nästan exakt två år sedan den stod ombonad och färdig för mig och det kändes precis som den dagen idag. himlen hade samma färg som den hade den dagen och kylan hade precis lagt sig på riktigt. jag måste släppa detta och låta det vara något fint & förflutet för den lägenheten blir aldrig min något mer. får bära alla fina minnen kring hjärtat och alla vänner finns fortfarande kvar. ni är underbara ♥
