natalie

tankarna går i 110 och jag bryter snart ihop. sommaren har gått allt för fort och allt för mycket har ändrats helt upp & ned. jag hinner inte med, jag gör verkligen inte det. folk har flyttat ifrån mig och nu har jag med flyttat ifrån allt vilket känns piss. hur ska jag klara vintern utan choklad i bönan, kalla vindar från alla håll och all dess kärlek lilla kära nv3 höll inne med? hur ska jag orka öppna mig för nya människor och ta in alla intryck?

jag kan inte visa tacksamhet, jag vet att jag beteer mig som en dum jävla snorunge. men detta känns inte rätt för mig och det har jag många gånger försökt förklara. får man någon chans att förklara sig? jag ska testa kalmar - men bara för din skull. men jag vill minsann inte få några skuldkänslor när jag känner att jag inte hör hemma här. jag vill inte höra något tjat.

jag ska försöka gilla staden fast det jag mest vill göra är att hata den, fly och aldrig komma tillbaka. jag vill ha trygghet och vänner nära mig. här står man på sina egna ben och är helt förvirrad. vad är det som händer egentligen?

vill bara tillbaka till din famn & värmen
hade varit så jävla mycket bättre då!