are we humans or are we dancers?
igår vare jobb, och det var väl skönt att ta sig tillbaka dit igen. ju längre man är borta, ju svårare är det att komma tillbaka jag (a) men jag hade kul med arlinda & jackie. det är fina människor det!
efter jobbet tog jag bussen till stan för att jag skulle träffa jannie. men gick och 'beställde' mig ett nytt bankkort innan det eftersom jag tappat det. tar 'bara' 1½ vecka, jippi! och så kom arlinda in på banken med. hade typ 70 nummer ifrån där det var, men jag fick en lapp från en tant som inte orkade vänta. men egentligen hade hon inte behövt den heller för hon var så smart som gick upp när det inte var någon annan som hade det numret. som troligtvis hade gett upp eftersom det var så mycket folk.
sen mötte jag upp jannie. lite mat/fika på 3g, därefter traskade vi mot östersjöhallen för att kolla på killar i tajta shorts - fotboll! men på något sätt lyckades vi hamna i tjejernas hall. så vi gick och bytte och kollade på 10 testosteronfyllda killar som slogs om en och samma boll. och så satt och tänkte på simon, vår perfekte vän simon svensson & tänkte hur kul det hade varit att se honom där. och DÄR var han, han hade visst stått vid målet på vår sida i minst 5 minuter innan vi upptäckte honom. det enda vi ville göra var väl egentligen att springa fram och krama honom, det enda som stoppade oss var att matchen pågick och att det var minst 100 personer i publiken. jag saknar dig simon!
det kröp i fingrarna och benen att se alla spela fotboll utom en själv. jag saknar det, och jag saknar laget vi hade när vi spelade. det hade hade aldrig varit samma sak att komma tillbaka tilll trion nu, det är för stor skillnad. så vad man borde göra är att komma ihåg hur kul det var och våra minnen ihop :) för det är inte mycket som slår det!
efter jobbet tog jag bussen till stan för att jag skulle träffa jannie. men gick och 'beställde' mig ett nytt bankkort innan det eftersom jag tappat det. tar 'bara' 1½ vecka, jippi! och så kom arlinda in på banken med. hade typ 70 nummer ifrån där det var, men jag fick en lapp från en tant som inte orkade vänta. men egentligen hade hon inte behövt den heller för hon var så smart som gick upp när det inte var någon annan som hade det numret. som troligtvis hade gett upp eftersom det var så mycket folk.
sen mötte jag upp jannie. lite mat/fika på 3g, därefter traskade vi mot östersjöhallen för att kolla på killar i tajta shorts - fotboll! men på något sätt lyckades vi hamna i tjejernas hall. så vi gick och bytte och kollade på 10 testosteronfyllda killar som slogs om en och samma boll. och så satt och tänkte på simon, vår perfekte vän simon svensson & tänkte hur kul det hade varit att se honom där. och DÄR var han, han hade visst stått vid målet på vår sida i minst 5 minuter innan vi upptäckte honom. det enda vi ville göra var väl egentligen att springa fram och krama honom, det enda som stoppade oss var att matchen pågick och att det var minst 100 personer i publiken. jag saknar dig simon!
det kröp i fingrarna och benen att se alla spela fotboll utom en själv. jag saknar det, och jag saknar laget vi hade när vi spelade. det hade hade aldrig varit samma sak att komma tillbaka tilll trion nu, det är för stor skillnad. så vad man borde göra är att komma ihåg hur kul det var och våra minnen ihop :) för det är inte mycket som slår det!
sen hade vi inte för mycket tid kvar att kolla på fotbollen utan fick gå till bussen eftersom vi skulle planera nyår tillsammans med emme vilket visade sig vara hur mysigt som helst. jag saknar att spendera varje dag med er tjejer! så just därför kommer nyår bli kanon eftersom det kommer mycket folk jag aldrig skulle vilja släppa. favoriter forever typ!
jag vet inte hur jag ska tolka dig. det är lika svårt som att slicka sig själv på armbågen. men fjärilarna är välkomna och det där speciella leendet och medvetandet om att man hela tiden måste ha koll när du är i närheten. sötnos.
n, can you still love me when you can't see me anymore?
Kommentarer
Trackback
