natalie

Helgen har gått lika fort som vanligt & det konstiga är att man blir alltid lika förvånad.. så nu var man tillbaka i skolan och det känns kul men så jävlä jobbigt. Pga. att vi har flyttat fram väntar ett par helvetes-veckor. Det är nog bara att bita i det sura äpplet och le lite. Eller jag antar det.

Något som jag inte riktigt fattat än att snart är tiden slut där för dig och du kommer att försvinna. Kanske inte för de andra, men för mig kommer du det. Jag vill inte veta hur det kommer att kännas när man vet att du inte kommer tillbaka mer. Jag försöker ignorera det så gott det går, ibland går det bra men endel dagar känns det som om du verkligen måste vara där. Man kollar, lyssnar men så kan man hålla på hur länge som helst, för du kommer och går som du vill.

Det enda jag skulle vilja göra var att prata med dig, berätta varför det blev så. Kanske få din förståelse, förlåtelse eller nåt. Men det viktigaste var att få förklara, att jag är ganska konstig ibland och gör konstiga saker när jag är konstig. Jag var konstig i april förra året, och värre har det blivit. & jag glömmer aldrig september förra året, det var jobbigt..

Förlåt, men jag kan inte.. inte än. Jag vet att du försöker, så försök gärna lite till och gärna lite senare. Jag är inte som alla andra. Jag är inget praktexempel med superfull almanacka med roliga saker att göra, toppenbetyg eller så. Jag lär gärna känna nya människor, men det tar sin tid för mig. I början drar jag mig gärna undan lite, lyssnar på folk och när jag känner mig beredd då kommer mitt riktiga jag fram. Det är det nya vänner ska vänta på - mitt riktiga jag. För det är så mycket bättre.