natalie

var precis ute med mamma på en promenad med hunden, det är alltid lika skönt.

hon påminde mig att om 4 dagar är det 5 år sedan mormor försvann. jag kan inte riktigt ta in det, det har verkligen gått hela 5 år snart. jag känner att jag tänker alldeles för lite på henne & morfar men det är så mycket annat som man måste hålla fokus på och då blir det lätt hänt att man glömmer bort sig. men när man väl kommer på sig kommer tårarna och alla fina minnen. det kommer aldrig finnas något som kan slå er, ingen kärlek i världen kan ersätta den ni gav mig. jag vet att jag var liten och dum, jag vet att jag inte ville prata i telefon, jag vet att jag ibland var tjurig. men det hör liksom till. ni var allt för mig, nu är jag aldrig i nowy sacz längre. jag har inte varit där på evigheter eftersom jag vet att det är jobbigt då varenda liten del av stan påminner mig om er. alla sjukhus som jag besökt. först var det för att mormor jobbade där.

sen blev det för att ni blev så pass sjuka att ni hamnade där. jag kommer fortfarande ihåg det som igår när jag var med mamma & mormor och hälsade på morfar när han var på specialistsjukhuset - jag fick en fin fisk av hans rumskompis som han hade gjort av såna plastslangar & jag kommer ihåg när jag träffade min mormor för sista gången, hon var så liten. men jag kommer ihåg hur glad jag var att se henne och hur nöjd jag var att visa min nya mobil för henne. för hon tjatade alltid att jag skulle lära henne sms:a.

några dagar fanns hon inte längre, och snart är det fem år sedan.
fem år sedan jag vaknade av att mamma grät och fem år sedan jag var så tapper att gå till skolan samma dag.

idag hade jag inte varit lika tapper, kanske man inte fattade riktigt då? något jag vet är att jag aldrig kommer att glömma er. jag saknar er, jag tänker på er. vila i frid, ni var de bästa och platsen ni tar i hjärtat är stort. ♥

if I just could turn back the time..